Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 30 november 2017

Det sista i november



November månad brukar vara en ganska grå och tråkig månad. Men november 2017 blev en riktigt innehållsrik och färgstark månad för min del. Många icke planerade inslag. Mycket har varit positivt och roligt, men den innehöll också några riktigt sorgliga inslag.






Månaden avslutades med firande av mammas 85 år. Lite  ovanligt att må mycket bättre vid 85 än vid 84 års ålder. Förra födelsedagen firade hon på sjukhus. 




Den här födelsedagen blev extra festlig när mina kusiner från "södern" (Alingsås- och Skövdetrakten) kom på besök! Mammas systerdotter Gunnel och brorsdotter Laila.




Förr i tiden var de mycket äldre än jag, men nu har vi märkligt nog blivit jämnåriga - känns det som, i alla fall. Det måste väl bero på att de är så ungdomliga!

Vi har hunnit umgås riktigt mycket, eftersom de bodde hemma hos oss. Det har varit så roligt! Vi har hunnit prata om mycket; det som en gång varit och det liv som pågår för fullt. Eftersom vi kommer från samma släkt och rötter, men bott och levt på olika håll, så blir samtalen intressanta med våra olika perspektiv och erfarenheter. 
Det är också roligt att upptäcka likheterna på gott och ont, släktdragen, inte bara utseendemässigt, utan mer intressen, egenskaper och känsla och blick för. Det är något speciellt det där att man på ett särskilt sätt hör ihop med några andra - oavsett hur lika eller olika man är och hur mycket man känner varandra. Det tycker i alla fall jag.  




Ikväll har Owe och jag vinkat av Gunnel och Laila. Naturligtvis åkte de tåg. Vi kommer ju från ett järnvägssläkte. Få se när vi ses härnäst... hoppas att det inte dröjer så länge.





Boden har en fin järnvägs-gångtunnel med målningar från både förr och nu. Man blir glad när man går där. 





fredag 24 november 2017

Bara en kvar


Mamma Astrid och moster Ragnhild

När jag igår berättade för mamma att hennes syster Ragnhild hade lämnat det här jordelivet, så konstaterade hon; "Nu är det bara jag kvar". Ja, av sju syskon är det nu bara den yngsta kvar. Mamma och moster Ragnhild har stått varandra nära hela livet, de var också närmast varandra i ålder. De har kallats av sina äldre syskon för "småtöserna". De här sista åren har hon verkligen uppskattat att hon har haft en syster kvar, när de andra, en efter en dött. Trots att de har bott långt ifrån varandra, har de haft god kontakt.






När mamma och jag var nere i Alingsås och Långared i maj 2013 bodde vi hemma hos moster Ragnhild. Jag kommer ihåg hur de vid ett tillfälle satt och tittade i ett gammalt album, pekade, mindes och skrattade. Den minnesbilden har etsat sig fast hos mig. De var så fina!




När mamma och vi barn åkte tåg ner till Alingsås-trakten och hälsade på mammas syskon med familjer, så är det det här huset i Långared som jag kopplar ihop med Ragnhild. Här lekte vi med våra kusiner och jag beundrade det stora fina huset med den gulliga verandan med de små, små fönsterrutorna.




Ragnhild har varit mycket duktig med både ord och bild. Och varit engagerad i samhällsdebatter och fredsfrågor. Hon var medveten om vad som hände i världen. En klok kvinna.




Det känns onekligen konstigt att hon inte finns kvar här längre. Nu är det bara en kvar av syskonen Lagerström från Alingsås. Det blir tomt för mamma. Nu kan de inte ringa till varandra längre. Inte minnas tillsammans. Inte ordvitsa ihop. 

Varma tankar till mina kusiner och deras närmaste, i deras sorg och saknad. 

tisdag 21 november 2017

Experimentellt






Jag har haft ledigt några dagar och väl utnyttjat tiden till "roligheter". Landade först hemma hos min bonussyster Ingela och hennes sambo i Trosa på fredag kväll. Ingela och jag for sedan på lördag morgon till Linköping på en kurs i Experimentell akvarell med AnnMari Löf.
http://annmarilof.se/




Det var väldigt roligt att få vara tillsammans ett par dygn. Inte bara måla tillsammans, utan också ha tid att prata om livet som pågår. I oss och runt omkring oss.




AnnMari visade oss exempel på teknik och hur man kan jobba med sina bilder. Mycket inspirerande. Här är början på två bilder med "ursköljning"(spolar eller häller vatten över målningen. Det gäller att göra det i rätt tid så att konturerna har bitit sig fast i pappret). Det kan bli väldigt spännande bilder!
Jag provade för första gången att måla på 600 grams papper. Det vill jag göra fler gånger. Det positiva med bra kvalitetspapper (300 gram och 600 gram) är att man kan spola och rengöra en målning som inte har blivit bra, eller vända på det och måla på baksidan. Jag har en hög med sådana ark...

På söndag kväll for jag vidare till min dotter Cornelia och hennes sambo i Hässelby och hann vara där i 1,5 dygn. Vilka bra dagar det blev!
Nu är det annat som väntar.





fredag 17 november 2017

Snöflingor





Snöflingor är ett av naturens bräckligaste ting,
men se bara vad de kan göra 
när de håller ihop!

Okänd







Tillsammans kan vi göra det ljust.




Många tillsammans som håller ihop kan också ställa till problem, 
inte bara snöflingor...
men det kan vi prata om en annan dag.




I dag snöar det i Boden.

Men fotografierna är inte tagna i dag.





tisdag 14 november 2017

Sten på sten






Ett av de mest bestående intrycken från Madeira var alla "roliga" vägar och trottoarer. Gatstenskonst, skulle man kanske kunna kalla det. 






Tänk, vilket jobb att lägga alla dessa stenar!



Ett helt torg!



Det fanns alla varianter.








Kanske skulle sådana som jag, som har dåligt lokalsinne, men ganska bra bildminne, kunna lära sig att hitta bättre - om man inte blandar ihop de olika mönstren förstås... Roligt var det i alla fall. Aldrig har jag väl tagit så många foton på marken förut.



Överallt olika mönster.





Här en trappa i ganska små stenar.




Allt var inte i svart/vitt. Inte så långt ifrån där vi bodde så var dessa stenplattor i glada färger. Det var roligt att promenera! Alla vägar var spännande att gå.


söndag 12 november 2017

I lekrummet




Ja, det var i lekrummet vi höll till i lördags. I Matteuskyrkans lekrum bredde vi ut oss med färger, penslar och papper. Det var Skapardag i akvarell. Så kul! Vi var ett tio-tal kvinnor, flera nya ansikten för mig.

Bilden ovan visar en gemensam målning som vi gjorde på ett stort ark. När det var täckt strödde vi salt över färgen och satte plastfolie över det. Sedan fick det torka. I slutet av dagen "avtäcktes" målningen och vi fick beundra vårt gemensamma verk. Att den kunde bli så vacker med så många målare! Något att tillämpa på arbetsplatser och och i olika livssituationer, kanske...? Tillsammans kan vi göra en riktig "tavla" - i positiv bemärkelse! :-) (Tyvärr glömde jag att fota den "avtäckt").
Den delades sedan upp i nio bitar, så att var och en fick en del med sig hem.






Som det brukar vara de här dagarna, så var det ibland livligt och uppsluppet och många skratt och andra stunder alldeles tyst och koncentrerat.




Lite hösttema var det. Här är löv från en Lönn, likaså fanns Ek-löv, som rest ända från Stockholmsområdet för att vara med på denna Skapardag. Dem kunde man måla av, men man kunde också måla löven och trycka dem på ett akvarellpapper ...




Gud, som själv är Skaparen, måste glädjas när vi formar, skapar och leker. När vi njuter av färger och färgblandningar. Precis som Gud själv gjort och ständigt gör i naturen och i våra kroppar. När vi inte jämför oss med andra, utan kan vara närvarande i leken, lusten och fantasin och kan glädjas åt det som sker, färger och former som blir till, så tror jag att det gör mycket gott i våra kroppar och själar.




Lek ut längtan!
Våga livet!
Väck upp anden
ur sin sömn!
Trotsa hindren!
Hitta kraften!
Satsa hjärtat!
Var din dröm!

Sjung med vinden!
Jubla Dansa!
Morgon randas!
Dagen gryr!
Fånga dagen!
Våga blanda
färg och former!
Mörkret flyr!

Vers 2 och 3 från Släpp loss spratten nr 875 
i Psalmer i 2000-talet, Verbum


(Fortfarande med plastfolie över färgen)


torsdag 9 november 2017

Med sikte på våren




Under veckan har vi tänkt lite extra mycket på framtiden i den kyrka som jag arbetar i, dvs i Matteuskyrkan i Boden. I måndags planerade vi för vårterminen, så långt vi kunde. En del vet vi, annat vet vi väldigt lite om. Så är det med planeringar. Viktigast är dock vad vi vill med vårt arbete. Det är lätt att fastna i detaljer, men siktet måste vara längre, i ett längre perspektiv. Ett helhets-perspektiv.




I tisdagskväll träffade vi "Matteuskyrkans vänner", som fick berätta om hur de såg på Matteuskyrkan, vad de uppskattar och vad de saknar och längtar efter. Det blev bra samtal. Ju fler som ser och tänker, desto större chans är det att "hitta rätt".




En psalm blev vår bön. Psalm 821 i Psalmer i 90-talet, Verbum.


1. Herre, du har anförtrott oss en uppgift i din kyrka.
Lär oss bruka det vi fått så det växer till i styrka.
Låt oss gå med öppna händer 
till de uppdrag du oss sänder.




3. I detaljer drunknar vi och förlorar perspektivet.
Låt oss inte gå förbi det väsentliga i livet.
Hjälp oss att bedöma riktigt
vad vi, Gud, skall anse viktigt.




4. När vi inte orkar mer ansvar och bekymmer bära,
då vet vi att du oss ger nya krafter, är oss nära.
Tack att du oss väg bereder
och med ordet kyrkan leder.

Text: Seppo Suokunnas. Svensk text: Catharina Östman.




Amen.


Fotografierna är ifrån Madeira.