Ett enda barn

Varje år när det är dags för Världens barn kampanjen säger Owe och jag till varandra att det är förunderligt att inte Börge Rings låt "Ett enda barn" hörs i kampanj-sammanhang. Den skulle kunna vara signaturmelodi, tycker vi! Texten passar ypperligt bra!

ETT ENDA BARN

När ett enda barn är sorgset

är det hela världens sorg

När ett enda barn är ledset

är det hela världens gråt

(Refräng:) 
Framtiden bor i barnen

dem skall vi vårda ömt

Det som är bra för barnen

är bra för vår värld

När ett enda barn får svälta

är det hela världens svält

När ett enda barn blir bortglömt 

är det hela världens svek

När ett enda barn vill skratta

är det hela världens skratt

När ett enda barn vill sjunga

är det hela världens sång

Framtiden bor i barnen

dem skall vi vårda ömt

Det som är bra för barnen

är bra för vår värld

http://www.borgering.se/

Ja, visst är det så, att varje barns sorg, hunger, ensamhet, svek är hela världens gråt. Det hör ihop med oss alla. Varje barn angår oss. Dessutom bor framtiden i barnen. Vilken framtid vill vi ha?

Jag tycker att slutraderna i refrängen är genialiskt enkla och självklara, ett motto att gå efter:

Det som är bra för barnen är bra för vår värld! Så sant!

Låt oss sträva efter att få barn att vilja skratta och sjunga, kunna känna sig trygga och lugna. Det påverkar hela världen, hela världens framtid.

Bara ett par tankar...

Tänk vad det betyder mycket att bli bemött med respekt och välvilja i en situation eller uppdrag där man känner sig osäker. Såå mycket det betyder. Och hur den känslan kan följa en resten av dagen. 

Och tvärtom!! Så illa man kan må! Länge.

En helt annan sak: Min mamma som snart blir 85 år, glömmer och blandar ihop ganska mycket nu, tyvärr. Hon som har haft koll på så mycket. Men jag förundras ofta över att hon fortfarande kan spela orgel till psalmsången i den kyrka hon är med i! Det klarar hon. Hon får visserligen vara med och bestämma vilka psalmer som ska sjungas. Men ändå. Hon har också mycket av sin humor, ordvitsighet och medkänsla kvar. Människan är ingen enkel varelse. Det finns mycket i våra gömmor, en del är glömt, annat lever. Alla är värda ett gott bemötande. 

Ja, det var bara ett par tankar så här innan sängdags... och fotografierna har jag tagit under lägret i Jäckvik för en kort tid sedan. Även det som vissnar och så småningom faller bort är vackert!

Kan stenar tala?!

Kan stenar tala? Kommunicera?

Har de stendöda stenarna liv?

Vilka mönster och färger.

Och former.

Titta här:

Är det inte en Duva?

Eller kanske en Ripa?

I sten.

Vem kan slösa med sådana konstverk

mitt ute i naturen

långt upp i fjällvärlden...?

(Owe har tagit de flesta av bilderna i trakterna av Jäckvik)

Mitt i allt

FÖRBÖN MITT I ALLT

Livets Gud,

när vi travar på i gamla hjulspår,

när vi inte vet vart vi ska ta vägen,

visa oss riktning.

När vi slits mellan allt vi vill och borde,

när vi inte har något alls att hitta på,

ge oss närvaro.

När vi ser ansikten överallt

också när vi blundar,

när ensamheten skriker tomt,

ge oss kärlek.

När vi inte vågar välja,

när vi inte vet vad vi ska ta oss för,

ge oss kloka tankar

och varma hjärtan.

Amen.

Från Tro och Liv, Texter för reflektion och samtal, Argument

Färgstarkt

På höstlägret i Jäckvik fanns möjligheten att vandra, paddla, fiska och måla. Många gjorde alla varianterna.

Det var mycket fukt och dimma dessa dagar, även om solen dök upp då och då. Lite tungt att ha kämpat sig ända upp på högsta toppen och så är utsikten mest ett töcken. Men målet var i alla fall nått!

Utevistelserna inspirerade alla åldrar till att måla när de sedan kom in igen. En del målade från mobilfoton, andra från minnet och med egna tolkningar.

Före frukosten på söndag morgon tittade vi tillsammans på alla bilderna. Det var spännande hur olika vi kunde tolka målningarna. Ibland vände vi på en bild och plötsligt såg vi något annat.

Under lägerdagarna fanns ett stort vitt akvarell ark där alla som ville fick måla eller skriva något som de tyckte hade med frid och fred att göra, som vårt tema var.

På söndagens gudstjänst i det lilla fina kapellet hängde vi upp arket och pratade om dess innehåll. En del berättade vad de hade tänkt när de målade sitt motiv.

Saliga är de som gör fred, de skall kallas Guds barn, säger Jesus. (Matteusevangelium 5:9)

Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er, skriver Paulus i Romarbrevet 12:17, 18.

(Owe har tagit alla foton förutom de tre sista)

Fridfullt

Att vakna till en ny dag, dra upp rullgardinen och mötas av en vy av stilla vatten, speglingar och brinnande höstfärger - det är... ja, vad är det... kanske kan man kalla det för fridfullt. Fullt av frid. Luften uppfylld av fred. Trots all ondska och oro som finns i världen.

(Fotat från sovrumsfönstret).

Frid och fred var temat på vårt Församlingsläger på Kyrkans Fjällgård i Jäckvik torsdag kväll till idag. Det fick vi nudda vid vid olika tillfällen.

(Fotot taget från trappan på kapellet)

Jag tror att alla kunde på något sätt koppla ihop den fantastiska naturen till en känsla av fridfullhet, utan att använda sig av de specifika stororden frid och fred. Det är inte lätt att sätta ord på det man ser och upplever. Men det återkom under vandringarna, i samtalen, andakterna och i målningarna.

Det finns mycket att säga  och väldigt många bilder att visa. Återkommer om detta i ett annat blogginlägg. Då kan jag också visa fina foton som Owe tagit på kalfjället.

Nu måste jag höra om de säger något om kyrkovalet på TV.

Att ta vara på

Jag såg henne en gång när vi åkte förbi. En inte alldeles ung kvinna som pysslade, nej, arbetade i sin fantastiskt fina lilla trädgård i Norrlands inland. Hon hälsade så rart när vi åkte förbi. Ändå hade jag inte modet att stanna och säga hur fint hon hade det och fråga om jag fick fotografera.

Nästa gång vi åkte förbi, var hon inte där. Då "tjuvtog" jag dessa kort. Kanske någon som läser detta känner igen och vet vem hon är. Jag blev i alla fall alldeles tagen av det enkla och vackra och hur stenar, växter och saker tagits till vara. Känslan är att hon älskar denna plats och sina växter, att hon sköter allt med stor ömhet och glädje. Hon har inte el (kanske solceller) och förmodligen inte vatten (i kran), men hon kan verkligen ta vara på det hon har! Jag blev nog lika mycket berörd av kvinnan som av växterna.

Jag önskar denna kvinna mycket kärlek, omsorg och uppskattning!

Där kärlek är

Utomhus har dagen varit grå och rå. Min lediga dag blev ändå färgstark och inspirerande. Tillsammans med vännen Cathinka var jag först på Vernissage på Konstgillet på Enter i Boden och såg två mycket fina och berörande utställningar av Tove Jacobsson och Elin-Alexandra Sundström från Boden resp. Gammelstad. Tyvärr har jag inga fotografier därifrån.

Sedan fortsatte Cathinka och jag till Havremagasinet. Efter gott fika tog vi oss an några av de utställningar som fanns där. Norrbottnisk folkkonst med titeln Där kärlek är. (Bilderna ovan) Verk som är gjorda av kärlek, ofta för att ges bort. Intressant och igenkännande.

I samma lokal fanns också dessa fantastiska broderier! Porträtt på äldre släktingar på gamla kökshanddukar. Cathinka som ofta är på Havremagasinet och skapar med olika tekniker och material har gjort broderiet längst ner. Varje porträtt har sin spännande livshistoria.

Vår kulturella resa denna dag avslutades med att vi tog hissen upp till högsta våningen på Havremagasinet och såg på fotoutställningen Frienship av Geoff Black. Fantastiska fotografier med mycket värme, humor och kärlek! 

Friendship representerar: "vårt behov av att tro att det finns något som förenar oss alla, något som är inneboende inom oss, som uppmanar oss att ge osjälviskt, älska generöst och leva i fred. (Ingela Ögren Weinmar, Utställningskoordinator, Havremagasinet)

Tala om vänskap! Här leder ett barn tre blinda. Ett litet barn kan vägleda tre vuxna män på rätt väg. Vänskap går inte efter ålder, kön eller utbildning där kärlek är!

I sitt rätta sammanhang

Fotot är ifrån kvällspromenaden igår kväll. Tänk att några enkla strån kan vara så vackra i solljuset. De glimmade som guld i den fuktiga luften. Hade jag börjat plocka dem en och en och tagit med mig dem hem och satt dem i en vas, hade de inte varit lika vackra. Men i sitt rätta sammanhang, alla stråna tillsammans och med solens ljusstrålar blev de nästan overkligt tjusiga.

På rätt plats, tillsammans, med ljus från ovan kan det mest tunna och enkla bli det vackraste man kan tänka sig!

Det gäller människor också.

Tänk om tallar kunde tala!

Tänk om tallar kunde tala!

Tala om uppväxt och marker,

ljus och mörker, regn och torka, 

om vård och misshandel.

Undrar vad tallar talar med varandra?

Om vem som skuggar,

vem som är längst, smalast,

äldst?

Om vilka som inte orkade stå, 

som blev borthuggna,

som stod i vägen?

Tänk om tallar kunde tjalla!

Om vilka djur som rör sig mellan stammar,

om kärleksliv, rivalitet och var deras viloplatser är.

Om att döda för föda

Tänk om tallar kunde tjalla.

Om tjuvjägare som smyger,

om gömställen

och mörka hål.

Tänk om tallar kunde tala

om bärplockarna i skogen,

om barn som kramar träd,

om de som hittat en sten att sitta på

för vila, gråta, för att tänka i fred...

Tänk om tallar kunde tala om

var solbelysta vägar går!