Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 29 september 2016

Máddåjvve-fjället



På församlingslägret i Jäckvik gjorde vi en bussutflykt på lördagen,
 inte långt från gränsen till Norge.


En rastplats ovanför Merkenes,
på Máddåjvve-fjället vid Guoletisjávrre-sjön.
Fråga mig inte hur de uttalas.


I fjällvärlden finns både det stora och mäktiga, de väldiga vidderna
och de små växterna.


Temat under lägret var Att lyssna 
och Att lyssna i tro, som söndagens ämne var.
Kan man lyssna med mer än öronen?
Kan man lyssna med ögonen?
Med hjärtat?


I fjällvärlden är det något lättare att lysssna med sina sinnen
än i stadslivet. Det är mycket som talar till en här.

På bilden ovan är silvriga iskristaller på fjällbjörkens fallna löv.


Trots en ganska grå dag, fanns många färger att försöka måla av.


Timmarna på fjället erbjöd förutom målning, vandring,


förtäring, egen medhavd och det som naturen bjöd på,


frisk dryck, absolut rent!


Värme i fysisk form och i gemenskapsform.


Att få lyssna i tro, lyssna i förtroende, i tillit
till vinden, färgerna, det stora och det riktigt lilla,
 till Gud och till varandra
gjorde vår dag
värdefull och minnesvärd.


söndag 25 september 2016

Läger i Jäckvik





Från torsdagens kväll till idag, söndag, var vi nästan trettio personer som var tillsammans på läger på Kyrkans Fjällgård i Jäckvik. För en del av oss var det ett kärt återvändande och för andra var Fjällgården en ny bekantskap. 


För oss alla blev det många nya människor som vi fick lära känna lite grand genom att laga mat och äta tillsammans, samtala...     


paddla




genom att måla inne eller ute tillsammans






genom att vandra och fira gudstjänst tillsammans...


Även om vädret inte var det allra bästa så kunde vi ändå vara ute. Och vi kunde verkligen njuta av allt det vackra och fridfulla.

Om vår utflykt på lördagen och annat berättar jag om i nästa inlägg.

måndag 19 september 2016

30 år!



På lördagen firade vi Porsökyrkan som 40-åring, på söndagen körde vi till Umeå och till vår son Christofer som fyllt 30 år. Jag ska inte skriva; "tänk vad tiden går..." men tanken finns nära. Det blev en kort visit eftersom vi var tvungna att åka tillbaka samma dag. Många timmar i bilen (60 mil retur och retur) och några sköna timmar hos Christofer och hans tjej. Men det var det värt! Så roligt att träffa dem! Kl 14 skypade vi med Cornelia i Quito i Ecuador. För henne var det tidig morgon. Så plötsligt var vi hela familjen i samma rum.



Innan vi åkte hem var vi en sväng till en ny galleria i stan. 


Där vi också åt god mat.


Det var en vacker höstdag.

Ju mörkare det blev under vägen hem desto tydligare syntes månen. Stor och ljus. Den kändes nära. Ibland speglade sig månen i vattnet. Vi beundrade det vackra. Men vi såg också annat ljus under vägen hem. Blå ljus. Blinkande blå-ljus. Vid två tillfällen! Sådant blåljus är inte vackert. Utan skrämmande. Varningsljus. Allvarsljus. 



Under samma väg; 
månljus och blåljus.
Sol och skugga.
Glädje och sorg.
Tacksamhet och oro.

lördag 17 september 2016

40 år!



Pärlan som hänger i taket i Porsökyrkan

I eftermiddag och kväll har Owe och jag varit i Porsökyrkan i Luleå på 40-års jubileum av kyrkan. Det var verkligen fina timmar med mycket musik, mingel och gott att äta. Som alltid är det roligt att komma till Porsökyrkan och träffa gamla arbetskamrater och vännerna som brukar vara där.




Jag har en ängel vid min sida,
som vakar över mina steg.
Och jag kan ana ängelns vingar
när den snuddar vid min kind 
och tröstar mig


Konserten i kyrkan gav en kavalkad av olika musikarrangemang och musikkonstellationer som varit de senaste åren med Lars Magnusson som kantor i kyrkan. Roligt för mig som också fanns i kyrkan då, som präst :-) Vi fick lyssna till sången om ängeln som finns vid vår sida, som blivit något av Porsökyrkans sång. Sång till hälsa sjöng, TonArt, Accja m.fl.







Vi fick också lyssna till den fantastiska operaföreställningen om Amahl, som framfördes i Porsökyrkan för första gången i januari 2012. Ännu en gång fick vi både skratta och gråta, en mycket berörande opera, om de tre visemännen som gick vilse och kom till den lame pojken Amahl och hans fattiga mamma. Fotografierna är ifrån 2012. På länken hittar du mer om operan och fler bilder från 2012.
http://ingetnyttundersolen.blogspot.se/search?updated-max=2012-01-13T22:47:00%2B01:00&max-results=7

Operan avslutas med att en av de vise männen säger:

Det barn vi söker behöver ej guld. 
Med kärleken allena, han bygger sitt rike. 
Hans sargade hand bär ingen spira, 
hans heliga huvud bär ingen krona. 
Hans makt vilar ej på slaveri. 
Förr än vi anar går han här mitt ibland oss. 
Han ska ge oss nytt liv, 
och ta emot oss i döden. 
Och nyckeln till hans stad, 
den tillhör de fattiga.





Tack Porsökyrkan för en fin dag!


söndag 11 september 2016

Söndag i Matteuskyrkan




I dag på Matteusmässan hälsades vår nya kantor Andreas Printz välkommen av Carina Westbrandt (från arbetslaget) och Irene Gustafsson (från församlingsrådet). Andreas har tidigare tjänstgjort i Harads, i Edefors församling.




Församlingens volontär Tova Calner hälsades också välkommen i dagens gudstjänst. Vi gläds över våra nya medarbetare! 



Innan vi firade mässa visade diakon Susanne Markström och jag den gudstjänstfirande församlingen Matteuskyrkans nya Mässhake och Stola, som vi tog i bruk för första gången idag. 



Både mässhaken och stolan har vi beställt ifrån Ulleruckra, ett företag i Örebrotrakten, i Viby.
 http://www.ullerucka.se/  Ulrika Fredriksson har mycket fint där!


Susanne berättade om diakon-stolans färger och symboler. Just denna stola har namnet Marta. Både mässhaken och stolan är sydda i linne.



Mässhaken är i ljust våffelvävt ekologiskt linne i två nyanser. Eftersom den är vit kan den användas under hela kyrkoåret. Broderierna är sydda i kyrkoårets olika färger, men också med tanke på kyrkorummets egna färger och former.

De två blå stiliserade händerna, Guds händer, bär och håller om rosen som symboliserar tron och församlingen. Blomman kallas för Lutherrosen.
I blommans mitt finns ett hjärta med ett kors i. Här utgår allt ifrån. Jesu kärlek.

I mitten är en röd stötta, som håller upp och stöttar rosen; den helige Ande, hjälparen och livgivaren. Hela treenigheten finns alltså med.




Mässhaken är vändbar dvs man kan välja vilken sida man vill bära som fram och bak. I dag var det enkla röda korset (likt det på väggen) mässhakens baksida. Korset är omslutet av en lila färg som hör fastan och adventstiden till. 


I mässan medverkade också några ur församlingens internationella grupp, de inbjöd också till sopplunch, Nikkaluokta-soppa, fantastiskt god, där behållningen (+ kollekten) gick till ett projekt för värdigare liv för romerna.


Carina, Tova, Elsa, Andreas och Susanne

I onsdags var "mitt" arbetslag i Matteuskyrkan i vår lilla kyrkstuga i Gammelstad och samtalade ihop oss kring höstens olika verksamheter. Jag har fina arbetskamrater!

fredag 9 september 2016

Grå dag med färg





Tänk att en mulen dag kan innehålla så mycket färg!


Tänk att det kan finnas skratt och humor 
i det mest allvarsamma.


Tänk att skratt och tårar, död och liv,
kan ligga så nära varandra.


Tänk att det kan finnas så mycket kärlek 
i en sårig och svår situation.


Tänk att det finns så mycket kontraster,
så många nyanser 
här i livet
och
hur de går in i varandra...


Tänk att livet verkligen inte är svart - vitt!


Cornelias blogg:
http://blog.corneliaryas.com/
(jag ser inte Cornelias foton på min telefon, men på laptopen)