På den känsliga insidan av handen

I natt kunde jag inte sova. Jag försökte komma på avslappnande bra saker att tänka på, men det blev mer allvarliga nyårsreflektioner. Vad är det jag kommer att minnas från det här året? Vad var det bästa? Det svåraste? Och varför?

Så där mitt i natten är det lätt att anklaga sig själv, gräma sig, ångra - varför gjorde jag så, sa jag så? Varför har jag inte tänkt på det och det?

Jag brukar inte ge några direkta nyårslöften. Men i natt funderade jag ändå åt det hållet, vad är viktigast... vad ska prioriteras... i hem, relationer, arbete...vad behöver jag arbeta mer med mig själv, vad behöver jag tillåta mig själv... och andra...

Ja, det var inte så lätt att somna bland alla de där tankarna.

Jag har två Nyårsböner i morgon, i Matteuskyrkan kl 12 och i Mariakyrkan kl 15 - och en vigsel kl 17! Jag har kikat en del på Nyårsdagens bibeltexter, det finns en del tröst och hopp att hämta där, kanske till någon nyårsandakt imorgon, men framför allt till mig själv och mitt eget liv.

I Jesaja kap 49 säger Gud:

Glömmer en kvinna sitt lilla barn, 

bryr hon sig inte om den hon själv har fött?

Och även om hon skulle glömma,

glömmer jag aldrig dig.

Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,

jag tänker ständigt på dina murar.

Vad är det för murar Gud tänker på i mitt liv? Är det murar som är till för att skydda och bevara mig, eller är det murar jag själv har byggt upp av skam och anklagelser, av rädsla och oro - eller kan det vara andra hindrande och begränsande murar ...?

Mitt namn är i alla fall skrivet i Guds händer, på insidan av Guds känsliga händer. Gud glömmer aldrig bort mig. Även om alla andra skulle göra det... Om Gud sägs det i Klagovisorna 3:

Herrens nåd tar inte slut,

hans barmhärtighet upphör aldrig.

Varje morgon är den ny -

stor är din trofasthet.

....

Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.

Ja, det tar jag med mig inför det här årsskiftet!

Det får du också göra.

Det finns gluggar i muren!

Innan gryningen

Kom i dag att tänka på Ylva Eggehorns psalm Innan gryningen (nr 717 i Den svenska Psalmboken med tillägg). Jag tycker mycket om den psalmens formuleringar om Jesus; "...Så många hade målat dina bilder men det var bortom bilderna du kom..." (från vers 1) Vi kan aldrig helt fånga honom eller beskriva honom, han är bortom allt det vi kan säga, tycka, tro... ändå så nära!

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar,
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen,
du följer oss dit ingen annan når.
(vers 2)

Fotografierna är tagna av Cornelia och Owe.

Jul, jul...

Julhelgen har varit överraskande god - inte bara för gommen, utan framför allt för dagarnas innehåll. Det här var min första julhelg i Matteuskyrkan. Både Samling kring krubban på julafton och Julottan på juldagen upplevde jag mycket positivt. Båda gudstjänsterna var mycket välbesökta, och det var härlig sång av tillfälligt "uppståndna" körer. I mitt förra inlägg berättade jag också om det två dagar gamla Jesusbarnet... det var fint!  

Vi trodde ända till några dagar innan jul att vi bara skulle vara tre hemma i år, men på grund av ändrade planer blev vi ändå fyra. Det är som vanligt det bästa av allt att få ha sina barn hemma några dagar! Oavsett vilken tid på året... Det är lite speciellt när båda barnen är hemma samtidigt. 

På julafton blev vi några fler än vad vi har varit de senaste åren. Det var roligt! På bilden syns min bror Roland övervaka att brorsdotter med familj inte tar för mycket... (Skämt!)

Tack vare att det fanns snälla barn hemma hos oss, så kom tomten på besök i år! Det var länge sedan. Tomten bemöttes med en skräckblandad förtjusning av de minsta. 

Det blev en del julklappar till de stora också. En julklapp som uppskattades särskilt av Christofer, som han fått av lillasyster Cornelia inköpt på en leksaksaffär i Boden, var en Drönare, som flög omkring i hela huset under juldagen. Den laddades i 70 minuter och flög i fem minuter - som tur var, var det inte tvärtom!

Drönaren engagerade oss alla.

I eftermiddag har vi haft besök av en av Christofers allra bästa kompisar från Svartlåtiden. Vi var nästan grannar då. Så roligt att träffa honom igen! Det har hänt en del under årens gång...

Nu ska Owe, Christofer, Cornelia och jag göra oss i ordning, för att åka iväg på bio. Gissa vad vi ska se? Nej, inte Star Wars. Utan En man som heter Ove. Förstås.

När tiden var inne...

Så stilla och så oförmärkt
blir Guds gåva räckt,
och himlen kom till jorden ner,
när ingen väntat det.
Vi kan ej höra stegen.
Han nalkas oss ändå,
och plötsligt som en okänd står
han mitt ibland oss här.

(Sv Ps nr 115 vers 2, Text: A. Frostensson)

När tiden var inne, två dagar innan julafton, föddes en liten pojke. Till stor glädje. Han var väntad av många. Och på julafton gjorde han sitt första offentliga framträdande - "alla som hörde det häpnade" och förundrades! Det var i Matteuskyrkan. Han fick tillsammans med sina föräldrar representera den heliga familjen; Maria, Josef och det lilla Jesusbarnet.

Något av heligheten från den första julnatten, tror jag, att vi alla kände när vi med egna ögon såg detta lilla underverk!

När Gud kommer som ett litet barn välsignar han det mänskliga. Gud identifierar sig med det sant mänskliga, med vår vardag och våra liv. Det betyder att julens budskap om världens frälsare, "Gud med oss", inte bara gäller för uppklädda juldagar, utan alla årets dagar, vanliga som ovanliga.

God fortsättning på julen!

Make love!

Nära 60 miljoner människor runt om i världen befinner sig just nu på flykt undan krig, konflikt, våld, övergrepp, förföljelse och terror (enligt UNHCR:s årsrapport). Det är lätt att gripas av förtvivlan.

Sveriges största poesisajt Poeter.se ger därför ut poesisamlingen "Make Love not War". Tvåhundrafemtio poeter diktar om och för kärlek. Vi anser att det behövs mycket kärlek som motvikt till våldet runt omkring oss. Fred är i grunden kärlek och respekt för människoliv.

Så står det på baksidan av Poesiboken Make Love not War. Den dikt som jag skickade in "De bodde inte på samma gata" blev en av de utvalda, som fick finnas med i denna bok. Men i boken har den fått titeln "De bodde inte i samma stad" - upptäcker jag precis just nu...
Antologin är med och stöder Röda korsets arbete för människor på flykt.

Julevangeliets kärna handlar om fred och kärlek till varje människa, liten och stor. Jesus var själv ett flyktingbarn, jagad och hotad.

Jag har skrivit några texter som har med julbudskapet att göra, en av dem heter Andetag (den finns nog här på bloggen sedan tidigare, gissar jag):

I det ogästvänliga mörkret

i den råa och kalla natten

i det mest torftiga

ensamma   utsatta

tar ett skört och utsatt litet barn

sina första skälvande andetag

andetag

efter andetag

andetag efter andetag

andningen

pulserar

oavbrutet

i det ogästvänliga

i det råa och kalla

i det mest torftiga

ensamma   utsatta

andetag

efter andetag

andetag

Och så fortsätter hans andetag dag efter dag att andas kärlek och fred in i vår värld och våra liv för att vilja uttrycka sig i våra händer och fötter, ord och attityder.

En riktigt god och kärleksfull julhelg önskar jag dig!

Hur ska det gå till?!

Jag tog några foton när jag gick från kyrkan till parkeringen idag. Jag kände att det var regn i luften, så jag ville passa på medan snön ännu låg kvar på träden. Det var ett fint ljus ute, som tyvärr inte riktigt går att fånga på bild.

I dag på mässan var det mycket fokus på Maria, Jesu mor. Maria vågade fråga och uttrycka sin undran hur det där med att bli med barn utan en man skulle gå till. Hon fick fråga, det var inget konstigt med det. Det gjorde henne inte mindre. Och ett svar fick hon också, även om svaret inte var så lätt att förstå...

Hur skall det gå till? är en fråga som många av oss brottas med. Vi har drömmar och visioner, krav och måsten. Och vi har en kallelse från Gud att bära hans budskap vidare, att se våra medmänniskor, att arbeta för fred... Hur ska det gå till?

Hur ofta tänker inte jag i min vardag och i min lilla värld, men hur ska det här gå till? Hur ska jag hinna, orka klara av...?

Även om vi inte är Maria och brottas med det helt osannolika, så får också vi bära fram våra frågor, vårt tvivel, vårt ifrågasättande. Det är till vanliga, levande, rörliga människor som Gud vänt sig till under hela historien och som han vill ha kontakt med och då, tror jag, att Gud också är beredd på våra frågor och gärna vill ha en dialog.

Maria fick inte allt redovisat för sig hur livet för henne och hennes son skulle bli. Men med på livsfärden fick hon löftet: Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. (Lukas 1:35) Det är ett löfte vi får ta till oss av också, tror jag.

Och så var jag hemma på min egen gata.

Femstjärnigt?

Tänk, att vara föreståndare för ett värdshus i Betlehem när det var skattskrivning i den lilla staden! Att behöva säga nej till människor som söker rum att bo i. Det har jag varit med om idag. Tillsammans med min partner. Hela stan var full av folk! Och det var fullbelagt nästan överallt... Och så kom det där paret som väntade barn. Det syntes att det inte var så lång tid kvar. Att säga nej till dem... och långt hade de gått dessutom! Det var hemskt! Men behöver man någonstans att bo, för att överleva, är det viktigaste inte att det är femstjärnigt... Vi kom på att paret som väntade barn kunde bo i vårt stall. Där var det lugnt och skönt. Och barnet skulle kunna sova i krubban. Precis lagom stort.

Det är ju ofta så att det är först efteråt som man ser klart... Nu ser jag att stallet var femstjärnigt!! Fast jag mest hört talas om en stor lysande stjärna! Men så var det nog.. det blev ett alldeles speciellt stall och ett alldeles speciellt litet barn föddes där. 

Änglarna var inte långt ifrån stallet! De var jublande glada för Jesusbarnets födelse, de spred ljus och glädje omkring sig. 

Det var änglarna som berättade för herdarna om den stora världsnyheten! De skyndade sig iväg för att få se det lilla barnet i stallet...

Ja, det viktigaste är nog inte femstjärnigt, men att det finns en stjärna... det där ska jag nog fundera vidare på under helgerna som ligger framför.

Har du sett någon stjärna i dina kvarter?

(Fotografierna är ifrån en paus under vårt julspel för Torpgärdsskolan på förmiddagen. Det "riktiga" stallet kom inte med på något foto... och inte alla duktiga aktörer! Det var en rolig förmiddag!)

Besök

I går kväll var vi hemma hos min bror Urban. 

Det var bl.a. mamma och Karin också. Alltid kul att träffas!

I dag har vi haft ett roligt besök i Matteuskyrkan. Konstnär Bo Lakso som kommer ifrån Jierijärvi i Pajala kommun, men bosatt i Boden sedan 1967, alldeles nära Matteuskyrkan, var och hängde upp några av sina konstverk i kyrkan. Här berättar han om en av sina målningar.

Se, så fint det blev i serveringslokalen! De passar bra här på de tomma nymålade vita väggarna. Bo Lakso skildrar skickligt och stämningsfullt den norrbottniska naturens skiftningar. Här med vintermotiv.

Ovanför serveringsbordet hamnade en annan målning. Ett höstmotiv. Fler finns det i kyrkan. Kom och titta! De är mycket sevärda! Ofta finns någon av oss i kyrkan. Kom gärna på söndag kl 12 då vi har Matteusmässa med fokus på Maria; "Maria - gudomlig moder och vanlig mamma". Då får vi också lyssna på sång av Sara Samuelsson. Kanske är Bo Lakso med på kyrkkaffet... 

Det är kalla och vackra dagar nu med sol och rimfrost.

Här försökte jag fånga rimfrosten på fönsterrutorna i uterummet.

Det blev inte så vackert som det såg ut i verkligheten.

Bygga ihop

Jag håller på med ett "projekt", där jag försöker sätta ihop flera bilder till en - det är inte lätt! Det är mycket man måste tänka på; färgerna ska harmonisera med varandra, stilen bör vara densamma, viktigt också med storlek och perspektiv... ibland tvivlar jag på att jag ska lyckas få ihop det på ett bra sätt, ibland har jag lite hopp...

Att få ihop tillvaron, är det många som kämpar med; arbete, familj, fritid, kanske hus och tomt mm. Tiden räcker inte till. Det kan vara svårt att veta vad man ska prioritera. Det är lätt hänt att man ständigt lever med otillräcklighetskänslor och dåligt samvete.

Ett annat område där vi är många som kämpar för att få ihop det kan vara tron och vardagen, eller kanske ännu mer tron och händelserna i världen, eller tron och det onda  och svåra överhuvudtaget; sjukdom, olyckor, lidande. Finns det någon "harmonisk linje" genom detta?
Så gärna vi skulle vilja att det gick att få ihop, att det gick att förstå eller förklara!
Kommer vi någonsin att få en hel bild av tillvaron? En hel bild där alla bilderna harmoniserar och passar ihop? Ja, kanske, men knappast i den här tillvaron...

Här och nu får vi nog leva med livets alla olika bitar i dess olika färger och storlekar, där det inte finns något riktigt tydligt och genomgående perspektiv - även om vi ibland, någon liten stund då och då kan tycka att vi anar, eller ser en skymt av, hur den hela bilden skulle kunna se ut.

Nä, nu ska jag försöka balansera mellan mina livsbitar som jag hade tänkt skulle rymmas inom den här veckan... får väl se hur det går med den saken, jag måste kanske beskära lite... eller mycket. När det gäller mitt "projekt", så måste jag vila mig från det ett tag och sedan se med nya ögon igen.

Lycka till med dina bitar eller olika bilder!

Fotografierna har ingenting med inlägget att göra.

Ett försök att samla tankarna...

Tre Luciafiranden har jag varit med om idag tillsammans med elever, lärare och föräldrar från olika skolor. Luciatågen har varit i Matteuskyrkan och Överluleå kyrka. Det är stämningsfullt och fint att fira Lucia. Legenderna om Lucia och sångtexterna som sjungs är oftast goda och innehållsrika. Det bästa är kankse ändå att se barnen. Barnens förväntan, högtidlighet och hur ljusen speglar sig i deras ögon. Och så alla glada och stolta föräldrar och duktiga och tålmodiga lärare.

Överluleå kyrka

I eftermiddag och kväll försöker jag samla mina tankar inför söndagens två (helt olika) gudstjänster. Det är den riktiga Luciadagen på söndag samtidigt som Johannes döparen är central och temat är "Bana väg för Herren".  Har Lucia och Johannes döparen något gemensamt?

Ja, om jag tänker efter så är både Lucia och Johannes döparen lite extrema, eller rättare sagt; mycket. De är båda mycket modiga och trogna sin övertygelse och de blev båda satta i fängelse för sin tro, de var i udda miljöer... ja, jo, det finns en del likheter...

Det är "tur" att det finns radikala människor i varje tid som inte bara följer mängden utan kan se och handla i ett större och djupare perspektiv och som kan vara förebilder och vägledare för oss andra.

Jag hoppas att den värme och det ljus som barnen förmedlat idag ska prägla söndagens gudstjänster. Och det finns det förutsättningar för. I Mariakyrkan i Sävast kl 10 kommer vi bl.a. att få lyssna till vacker sång och i Matteuskyrkan kl 12 kommer Lucia med följe att vara med.


Den här Adventstiden har jag ganska ofta tänkt på en av våra nyare psalmer, en text av Margareta Melin:

Advent är mörker och kyla.

På jorden är krig och kallt.

Man drömmer om fred och om vänskap,

men bråkar och slåss över allt.

....

Vi tänder ett ljus och ber:

Förbarma dig Gud över jorden,

all nöd, all förtvivlan du ser.

...

... 

Och lär oss ta hand om varandra

och leva tillsammans i frid.

Psalm nr 609 i  Den svenska Psalmboken med tillägg (Verbum) 

De vänliga aporna kommer från Urbanstore

Rena strålar

Vänligt över jorden glänser strålen av ett himmelskt hopp.

Stilla inom tidens gränser evighetens sol går opp,

ack, så stilla att mitt öga hennes sken fördraga må

och Guds dolda råd förstå.

Milda sken av Faderns ära, dina strålar sprid kring vår värld,

och låt den bära ljus och renhet, tröst och frid.

Låt vår jord få bli en förgård till den himmel dit du vill

samla dem som dig hör till.

Det var första och sista versen på en gammal psalm av J. O. Wallin 1818,

B.G. Hallqvist 1979.

Ja, det är sådana vänliga, himmelska strålar som vi önskar vår jord,

strålar som förmedlar hopp och ljus, tröst och frid.

Strålar som inte ger för höga temperaturer på jordytan,

och inte för låga till människors hjärta!

För att skriva om något helt annat:

I nästan fyra år har jag skrivit i min blogg,

bättre och sämre inlägg...
privat, allmänt, kyrkligt...

Nu har bloggen kommit i tidningen!
Förstasidorubrik i Kyrkfönstret
- världens största tidning,
eller inte...!

Det känns alltid knepigt att göra reklam för sig själv,
men eftersom jag för tillfället har tappat alla hämningar,
så gör jag det ändå... ;-/
Om du vill läsa om mig och mycket annat
kan du klicka på länken och ladda hem tidningen och läsa :-)


https://www.svenskakyrkan.se/boden/kyrkfonstret

Julen närmar sig...

Andra advent och ledig helg för min del. 

Vi har varit på två julmarknader idag. Där vi inte har varit på marknader förut, bara i andra ärenden. Den ena var i Norra Svartbyn, i gamla skolan där. Vilken marknad! Fantastiskt så mycket fint hantverk. Imponerande. Där var Matteuskyrkan också representerad vid ett bord.

Sedan åkte vi till julmarknaden på Sunderby Folkhögskola. Det var roligt! Mycket fint och mycket nytänk. Och mycket färger! Det var konstlinjen som präglade marknaden.

Vi kikade in i ett par "skaparrum". Inspirerande!

Nu börjar den här helgen och dagen gå mot sitt slut. 

Det känns att julen kommer allt närmare.

När man åker med bil, som vi har gjort idag och sett den vita snön, alla ljusbelysningar i fönster och på gårdar, ser det så fridfullt och idylliskt ut. Förhoppningsvis är det så på många ställen också. Men, som bekant, är det ju inte så överallt, tyvärr - och inte hos varje enskild människa... Dessutom växlar det för oss alla från dag till dag och stund till stund. Det är mycket som påverkar vårt inre.

Jag tycker om orden från dagens Psaltarpsalm och önskar att de skulle få mer utrymme i vårt bemötande av varandra och att det skulle prägla vårt julfirande:

Godhet och trofasthet möts,

fred och rättvisa omfamnar varandra.

Ps 85:11

God natt.