I det motsägelsefulla

Sandhammaren, Österlen

Just i det motsägelsefulla

i korsningen emellan

glöder kärleken

lever konsten

sker det osannolika

I det flyktiga

osäkra

obegripliga

skymtar kärnan
i det totalt bottenlösa

Motpolerna möts

i en akt av

styrka och svaghet

ljus och mörker

lycka och smärta

och levande liv uppstår

Sandhammaren

Mer från Lund...

Jag visade häromdagen (26:e Augusti) bilder från Lund. Här kommer några fler.

Svenska kyrkan i Lund har byggt en modern byggnad alldeles intill Domkyrkan. Det pulserande torget lever mellan dessa två hus. Gammalt och modernt, det strikta, rena och raka har en koppling till den gamla romanska kyrkan några meter därifrån. Det var så tydligt i den sal som vi fick möta några av Domkyrkas anställda.

Jag tyckte mycket om det här rummet med de stora fönstren där det levande livet utanför väggarna var så påtagligt och - som sagt - det kopplat till Kyrkan. De hör ihop. Kyrkan är till för hela livet.

Här berättar tre av kyrkans representanter om de tre ledord som Lunds Domkyrkoförsamling har:

Gästfrihet - Gudstjänst - Lärande. Tankarna kring Gästfrihet berörde mig särskilt.

Vi fick intressant guidning av denna stora och mäktiga kyrka.
Här av det astronomiska Uret.

Lunds Domkyrka 

På kvällen var vi inbjudna till en mässa i Kryptan (kyrkans källare).

En underbar plats!

A special moment

var namnet på mässan.

En liturgisk - musikalisk - konstnärlig händelse.

Konstnär Karin Wiberg medverkade tillsammans med sina skulpturer.
Länk till Karin Wibergs sida 

Gå gärna in och titta på hennes fantastiska porträtt.

Tyvärr, blev det här fotot inte bra. Men i vandringen runt i Kryptan blev jag tagen av denna trasiga skulptur som låg nedanför ett altare. Jag tänkte på hur vi alla mer eller mindre trasiga får finnas vid Guds altare, Guds famn. Här får vi vara som vi är. Ingen har rätt att säga att någon inte passar... Ljuset lyser för oss och Guds armar sträcks emot oss.

Ola-Nils gård

Mina sista dagar på semestern tillbringade jag på Österlen, som jag berättat tidigare, tillsammans med två vänner/arbetskamrater. Vi bodde på ett så fint ställe, som jag gärna vill visa och rekommendera: Ola-Nils gård.
Länk till Ola-Nils gård

Jag älskar den här underbart fina innergården.

Även inifrån kunde man njuta av gården.

Det var en rymlig, ljus och mysig lägenhet med flera rum.

Observera kranen som står på golvet till vänster på bilden.

En rolig detalj från annan tid i detta hus.

Jag vågade inte skruva på kranen; vad skulle komma ur den?

Vatten, vin, ingenting...?

Ett av två sovrum.

Det var en fin by överhuvudtaget. 

Här är vi i en annan trädgård och snusar på de vackra blomstren.

Kaprifol?

Vi har sett så mycket vacker växtlighet de här dagarna

och hört så många namn, som jag tänkte att jag skulle komma ihåg -

men naturligtvis gör jag inte det.

Här från Örnahusen gjorde vi många utflykter,

som jag får berätta om en annan dag.

Örnahusen är en liten kustby
som ligger mellan Norrekås och Spraggehusen
i Östra Hoby socken i Simrishamns kommun.
Örnahusen ligger ungefär mitt på Österlens sydöstra kust,
enligt Wikipedia.

Lund

I går anslöt mina kollegor och jag med våra övriga arbetskamrater som kom från Kallax till Malmö på morgonen. Vi ( 44 stycken) tillbringar nu några studiedagar här nere i Skåne. Jag har mycket mer att visa från vår resa i Österlen, men återkommer till den om några dagar. 

Vi hade en intressant dag i Lunds Domkyrka igår. Kanske skriver jag mer om den längre fram.
 Länk till Lunds Domkyrka

Just nu nöjer jag mig med att bara visa några bilder och skriva några få rader från min anteckningsbok.

Lena Sjöstrand, Domkyrkokaplan, citerade O. Hartman ungefär så här:

ETT KORSDRAG FRÅN TORGET TILL ALTARET

Precis så vill jag att den kyrka jag arbetar i ska fungera. Nära mellan torget/centrum och kyrkans hjärta.

Fredrik Modéus, Församlingsherde, ställde frågan: 

NÄR ÄR EN GUDSTJÄNST SÅ BRA ATT DU INTE KAN LÅTA BLI ATT GÅ DIT?

Ett annat citat från Modéus:

MÅNGFALD DRAR TILL SIG MÅNGFALD.

Så sant!

Upplopp och demonstrationer...

En missvisande rubrik. Förlåt.

I skuggan av demonstrationer och upplopp i Malmö har vi levt ett idylliskt liv några mil därifrån.

Skåneland verkar vara ett landskap med mycket på liten yta. Bara 10 minuter till allt.

Vi bor på Ola-Nils Gård i Ö Hoby eller Örnahusen, som det också kallas för. Mycket fint bor vi här i ett hus med stenväggar och träbjälketak ( de tekniska namnen är kanske något annat), och innergården är så där mysig som man bara kan drömma om att ha det själv. Kullerstenar, stora träd och blommor...

Återkommande ljud från oss har varit: Ååååå, å så vackert, titta, vänta jag måste fota, ska vi fika ...

Träden är ju fantastiska! Vi som mest har björk, gran och tall, kan inte sluta fascineras över de vackra träden här, inte minst Ek och Bok. På den övre bilden är en bokhäck! I min värld kan man inte tänka sig en lyxigare häck...

Bara en liten detalj från samma trädgård. 

Så här vid frukostbordet har jag inte så mycket tid att blogga... Vi ska snart iväg på nya äventyr... 

Här kommer LITE (av många!) bilder.

Besök i vackra St Olofs kyrka. Visar mer bilder sedan.

Allra mest är det havet, ljuset, de stora träden (inkl fruktträden) och de böljande fälten som fängslat mig. Österlen har definitivt fått en plats i mitt norrbottniska hjärta.

Mer kommer en annan dag.

På väg...

I tisdags på min födelsedag blev jag fortsatt gratulerad - förutom på FB, kort och telefonsamtal - av min bror och hans barn och deras familjer + en arbetskamrat till mig. Roligt!

 

Det bästa med födelsedagar, egna som andras, är att det blir tillfälle att träffas och prata.

Trots att vi är nära släkt och nära arbetskamrater så hinner vi inte alltid med att verkligen prata om det som fyller våra vardagar och tankar.

Tiden går, liten blir stor och stor blir gammal (syftar på mig själv). Ett naturligt ämne på en födelsedag. 

Nu har också Christofer åkt hem till sig och vi är bara två kvar efter att ganska länge har varit många i huset. Det blir alltid tomt. Men som Christofer sa, när hans skulle åka: Vi ses snart igen! Det är sant. Och då blir det riktigt spännande och roligt igen... Här smids planerna...

 

Om några timmar är det bara en kvar i huset. Medan jag bloggar går jag mellan strykjärnet och resväskan. Ikväll flyger jag tillsammans med ett par kollegor ner till Skåne. Jag har några dagars semester kvar. På måndag kommer resten av de anställda i församlingen och vi ska ha några studiedagar där nere.  Jag hoppas och tror att vi får bra dagar tillsammans. Det får jag berätta om så småningom...

Åren kommer - de går inte!

En intensiv och rolig helg har gått till ända.

Jag har firat mina 60 levnadsår (några dagar i förväg).
Jag har fått underbart vackra blombuketter och fina presenter
(trots att jag inte skulle ha några presenter).
Framför allt har jag haft goda släktingar och vänner hemma här
från Stockholm, Trosa, Umeå, Luleå, Boden...
Tänk att de ville komma ...!
Känner mig glad och tacksam för var och en.



Det är inte helt lätt att identifiera mig med de två siffrorna 60.

Men i helgen har jag fått träna mig...
Mamma gjorde, som hon gjort så många gånger förr åt familj och vänner,
ett häfte med foton och text som påminde om åren som gått.

Cornelia, min dotter, hade roligt åt framside-texten
"alltid vetat vägens riktning",
som hon tolkade ironiskt och tänkte på alla de gånger jag irrat
åt helt fel håll...
Mamma menade orden på annat sätt :-)

Här kommer för den som är intresserad några mer eller mindre bra bilder
från lördagens öppet hus här hemma:



Owe hade lyckats sätta ihop ett långbord av bockar och golvbräder,
som blev riktigt bra, tycker jag. Passade nästan in i den övriga möbleringen.

Bl.a. bjöd vi på bärkrämer av olika slag.
T.ex. Jordgubbskräm med hallon och ingefära, Krusbärskräm med kanel,
Rödvinbärskräm med tranbär...



Jag tycker att det är roligt när människor från olika sammanhang
och platser möts på gudstjänster, kurser mm
- så också i mitt hem. Så blev det i lördags.

Alla lyckades jag inte fånga på bild, eller också blev fotot inte alls bra.
På kvällen fick jag besök av Eva H, en gammal vän från Luleå,
som gav mig buketten nedan som hon själv bundit ihop;
"Swinging 60".

På ett av Gratulationskorten stod det:
"Åren kommer 
de går inte"
Jan Nordström

Tänkvärt!

På ett annat kort:

Tron skymtar bakom tvivlen
har i skötet 
förtröstan
...

I Guds hjärta bor
trofasthet
personifierad

Ur "Blomningstider" av Siri Isaksson

Festen fortsatte dagen efter med de gäster som var kvar

Med tre olika plan till Arlanda försvann de sedan under söndagen

en efter en... utom sonen, som är kvar någon dag till, som tur är.

Syster Ingela med sambo var sist ut.
De hann få en liten visning av vår kyrkstuga innan de lämnade Norrbotten.

Min fina syster!

Jag fick önskningar om
dagar med vila, färger, skratt och kärlek!

Kan man tänka sig något bättre?