Inget nytt under solen
Välkommen!
Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.
Sidor
tisdag 7 maj 2024
Vad ser du?
måndag 22 april 2024
För det nya obekanta ...
I mina förberedelser inför söndagens predikan kom jag att tänka på en psalm som Britt G Hallqvist skrev 1966 (finns i Herren Lever 1977 och Psalmer och Visor 1976). En text som jag tänker på då och då, när jag ser tillbaka på det som oroat mig. Så många gånger jag varit tacksam för att det blev som det blev!
För
det nya obekanta ryggar jag.
I
sin vanda fåra löper helst min dag.
Plötsligt
kommer undrens Herre. Allt blir nytt.
Allt
gammalt och beprövat blir förbytt.
Jag står häpen och förvirrad, utan råd,
tills
jag märker: det jag fruktat är en nåd.
Han
som fanns i det förgångna bor ock här.
Om
än hjärtat bävar, vet jag: grunden bär.
tisdag 9 april 2024
Sockerfritt, laktosfritt, köttfritt...
fredag 8 mars 2024
Att bara "titta förbi"...
Jag har tänkt lite på en gemenskapsform som nästan inte existerar idag; att bara titta förbi någon granne eller släkting utan någon speciell inbjudan. Så som det var förr. Naturligt och självklart. Ytterdörren var sällan låst.
Jag minns hur det var när jag var barn och mamma var "hemmafru". Vi bodde mitt i stan i Piteå och det var många som kom förbi och trängdes i vårt lilla kök. Mamma hade alltid kaffepannan på spisen och kringlor fanns det oftast att plocka fram från någon burk. Mamma avbröt det hon höll på med, för att en stund, i all enkelhet, sätta sig ner vid köksbordet och prata med den som kom.
Ibland var samtalen djupa, andra gånger mer lättsamt prat. En paus i vardagslunken som gav känslan av tillhörighet och sammanhang, som så många saknar idag. Det prestigelösa mötet och enkla brödet gav mening och livskraft i vardagen.
(Naturligtvis hände det att elakt skvaller fördes vidare på sådana här kafferep. Men i stort, tror jag, att det var betydelsefulla stunder för dem som möttes).
På söndag är det Midfastosöndagen. På gudstjänsterna predikas över temat "Livets bröd". Kanske var kaffetåren och bullen för många något av "livets bröd". En räddning att orka lite till.
Jesus säger: "Jag är livets bröd" (Joh 6:34). Det bröd som ger liv.
Brödet var basfödan på Jesu tid. Brödet för överlevnad.
Vi behöver gott om "livets bröd " i vår värld idag! I alla dess betydelser och tolkningar!
På söndag ska jag vara i Svenska kyrkan i Vännäsby och leda Högmässan. Jag ska predika om pojken som kommer för att dela med sig av sina fem kornbröd och två fiskar till folkmassan som var samlad. Att DELA MED SIG av det man har - även om det verkar väldigt lite i sammanhanget - har också med "livets bröd" att göra. Dvs det som ger liv och mening både för den som ger och den som tar emot.
Då kan det t.o.m. bli lite feststämning...
Ps Inte helt fel att påminnas om "titta förbi"-brödet så här på Kvinnodagen. Tänk så många kvinnor som bakat, alltid varit beredda på att bjuda, att lyssna och att diska och sopa mm. för sina grannar, vänner, släktingar.
fredag 9 februari 2024
Himlen är inte alltid blå
Himlen är inte alltid blå, det är inte heller alltid vattnet. Träden och gräset är inte alltid grönt. Solen är inte alltid gul. Snön är inte alltid vit.
Himlen kan skifta i så många färger, liksom solen, träden, marken, bergen, snön, isen...
Så är det egentligen med det mesta här i livet. (Inte minst i Guds skapelse!) Allt är inte svart eller vitt. Inte heller stämmer alltid våra förutfattade meningar. Så lätt att vi fastnar i det vi tror oss veta eller kunna, utan att riktigt se efter hur det verkligen är.
Fast vi ser, så ser vi ändå inte. Det stämmer inte med vår bestämda uppfattning eller kanske vår innerliga önskan.
Det är tydligt när man målar. Men också i åsikter, debatter, beslut, handlingar mm.
Jag önskar att jag kunde se mer med "öppen blick". Att inget ska skymma sikten. Se nyanserna och det som jag inte alls trodde var möjligt. I både smått och stort. Gott och ont.
Himlen är inte alltid blå.
söndag 21 januari 2024
Ingenting kan hindra ljuset
Så underbart det är med ljuset som nu kommer tillbaka mer och mer.
Jag tänker på en dikt som mamma (Astrid Hollingby Almroth) skrivit. En av hennes allra bästa, tycker jag.
INGENTING KAN HINDRA LJUSET
Ingenting
kan hindra ljuset
när det vill fram.
Genom dimma och mörker
tränger det
och bryter igenom.
Ingen
kan hejda dagen
att gry.
Även den svartaste natt
måste ge vika
för morgonen.
Och aldrig
är ljuset så ljust
som när det nyss
har lämnat mörkret.
måndag 1 januari 2024
Ett nytt år!
Det har snart gått ett dygn sedan det blev ett nytt år när jag skriver det här inlägget. Det mesta är ungefär som vanligt. Solen lyste vackert och hoppfullt imorse. (Ser ni solljuset på träden på bilden nedan?) Vi åt vår frukost lite senare än vanligt med yoghurt med hjortron. Det händer då och då. Hjortron är de bär vi har mest av nu.